- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:275

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Inspektoren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Nå, blir det ja eller nej? Jag frågar för sista gången.

– Gif mig bläck och penna! suckade den gamle.

– Det var då engång förnuftigt taladt. Se så, låt
oss nu vara vänner, eftersom malisen påstår att vi äro
släkt. Här äro skrifdonen. Men inga krumbukter, det
förbehåller jag mig. Vänta, jag skall diktera för baron:
»Stående på grafvens brädd» ...

– Besvära dig inte, jag behöfver ingen diktamen.

– Jag ber så mycket, det är intet besvär alls.
»Stående på grafvens brädd» – är det färdigt? – »har
jag besinnat mitt i många afseenden gudlösa lefverne» ...

– Det är oförskämdt!

– Se så, förifra sig inte! ... »gudlösa lefverne» – är
det färdigt? – »och i synnerhet den oförrätt jag tillfogat
min dygdiga och trogna hushållerska, mamsell Lisette
Hallström, i det jag länge vägrat gifva henne och bägges
vår son, min redlige inspektor Sebastian Hallström, det
namn och de rättigheter dem, till följe af mitt handlingssätt,
tillkomma. För att i någon mån godtgöra denna
min orättvisa, har jag, lydande mitt samvetes röst, beslutat
taga sagde Lisette Hallström till min lagliga äkta
hustru, hvarför jag härmedelst utbeder mig lysning för
oss båda till nästa söndag». – Är det färdigt?

Den som hade betraktat den gamle baronens drag
under det han, dröjande och med synbar motvilja, nedskref
dessa rader, skulle i dem ha funnit en sällsam
blandning af förödmjukelse, fruktan, vrede och afsky.
Stundom bortlade han pennan i afsikt att icke återtaga
den, men en blick på den dikterande inspektoren förmådde
honom att genast åter fortsätta det begynta. I
denna stund hvilade öfver den gamle syndarens hufvud

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:28:53 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free