Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderom Östersjön 1856 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PARIS UTI ROSENFÄRG
117
böja sina nordiska björnnackar under oket af dess nycker;
som mer eller mindre otympligt efterapa dess umgängeston;
som afguda allt hvad därifrån kommer, alltifrån läran
om människorätt och jämlikhet, ända ned till pensionens
pladder eller den nyaste snitten af skräddarens nyaste
frackskört; som, därest de varit där, anse sig för ett
högre slags varelser och skatta den meriten förmer än
hvilken annan som helst, men, om de icke varit där,
sucka af afund vid tanken därpå och anse den lyckan
vara ett inbegrepp af all timlig lycksalighet. Paris uti
rosenfärg I Det är så som det synes för den rike, den
efter ära, vinning eller njutning fikande, när han första
gången inträder genom dess portar, och för ynglingen,
han som med hoppets skatter är den rikaste bland de
rike. Det är så som det visar sig för koketten i hennes
drömmar, för salongslejonet i hans champagnerus, för
kannstöparen i hans revolutionshunger, för
konvenansmänniskan i hennes behof att ständigt gå i ledband hos
världens omdöme, i stället att lyssna till det sunda vettets
utslag — och på samma gång och på samma sätt för
den ädla entusiasmen uti dess frihetsdrömmar, och för
hjärtat som tjusas af glänsande bragder, och för minnet
som räknar dem, och för hoppet som väntar deras
pånyttfödelse — allt samma rosende skimmer vid första
anblicken, när eller fjärran, af denna stad, på hvilken
världen skådar i ständig förbidan och som därför har
någon rätt att tycka sig vara världen själf.
Illusion! Huru ofta redan har icke detta skimmer
förbleknat för världens hopp och för många tusende, som
där sökt lyckan, äran, framgången, nöjet, rikedomen, och
som spårlöst försvunnit uti dess människoböljor, än på
en barrikad, än på en stråbädd, än med bristande hjärtan
i gyllne gemak, än en kulen höstnatt i Seines vågor!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
