Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderom Östersjön 1856 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25. Mörten i ett haf.
Att stoppas in i en ångvagn; att åter fösas ut därifrån;
att vidare palta af i en omnibus och slutligen hysas
in i ett hotell, likagodt hvilket, »där lifvets haf oss ger
en strand»; det är en enkel och vanlig sak. Hemmet
följer oss, om också i den trängsta möjliga skepnad: en
båt, om vi på äro sjön; en vagn, om vi resa till lands; en
kappsäck, en plånbok, ett enda älskadt bref, om vi äro
ensamme på vårt rum på tre- eller fyrahundra mils
af-stånd från vårt land och våra kära. Men detta synliga band
mellan oss och våra minnen försvinner, så snart vi satt
foten öfver tröskeln och stå där midti människovimlet,
okände, oförstådde, enslige, utan kärlek, utan vänskap, en
droppe i oceanen — med ett ord, som mörten i ett haf.
En af mina vänner, som rest mycket, rådde mig att,
om möjligt, resa ensam. Ty, sade han, vill man något
lära, så skall man ej beständigt släpa hemmet med sig
under skepnaden af en vän eller en anförvant. Man
måste rycka sig lös från dess vanor och tankegång, från
dess fördomar och dess sätt att betrakta lifvet; man
måste, tvungen af sitt beroende till en främmande
om-gifning, lefva sig in i dess vanor, dess tankegång, dess
sätt att uppfatta lifvet. Man måste, om möjligt, gå lös
ur sin rot och införlifva sig med den främmande världen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
