Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderom Östersjön 1856 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty endast därigenom kan man aknöta sin ensidighet och
körstå det dittills främmande, icke som en ytlig rad
ak taflor kör ögat, utan som en ny, för sig fullständig
och berättigad fas af den mänskliga tillvaron.
Jag har försökt att följa detta råd och erkänner det
såsom fullgiltigt. Men det innebär tillika en stor
försakelse. För sitt nöje reser man icke så, åtminstone
icke i början. Där blir mången glädje half, emedan den
icke kan delas, och mången erfarenhet lagd i ett skrin,
till hvilket minnet så lätt kan tappa bort nyckeln.
Ensamhetens känsla är i början så stark, att man däraf
krymper ihop till ett intet. Bland alla dessa tusende,
som skynda förbi mig, finns icke en enda, som det
minsta bryr sig om att jag finns här i världen. Antingen
jag finns här eller ej, går allting sin gång, lika bra eller
lika illa, som om aldrig en dylik titulus funnits till.
Snöflingan, som dansar i luften på vår nordiska vinterdag,
kan dock mena sig fylla någon tom plats på en löflös
gren, tilldess hennes tid är kommen att smälta i
vårsolen; men jag är viss däruppå, att på den plats, där
jag lykter min kot, skall en annan i nästa sekund sätta
sin, och ehvad jag kommer eller går, betyder jag där
icke mer än sandkornet, som jagas ett ögonblick utak
öknens vind, för att nästa ögonblick åter begrafvas bland
myriaderna.
Medgik, min bästa Betty, att denna läxa är hälsosam.
Hvem bland oss har ej någongång, i en svag stund i det
kära hemmet, tyckt sig något betyda här i världen? Så
kommer man ut och mäter sin stora betydelse med den
större måttstocken, där våra vanliga små tumstockar icke
förslå, och så blir man, kanske med någon häpnad, men
ej utan båtnad, varse, att man i denna världens hjulverk är
en mycket obetydlig kugge, hvars lilla surrande, var säker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
