Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderom Östersjön 1856 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
staden. Men Adonis låter vänta på sig, oeh i stället
kommer mjölnaren hem och bekaller gudinnan att koka
hans mat och akdraga hans stöflar. Olympens höga
invånarinna vägrar, men mjölnaren tager till käppen;
där blir scen på scen ak körödmjukelser kör den olympiska
stoltheten. Slutligen kommer mjölnarens verkliga hustru
hem, och där blir en rad ak de bekängdaste qui pro
quo, tilldess att gudinnan körtviflad rymmer ut genom
könstret. — Mandrin var en ryktbar rökvare i slutet ak
körra seklet uti Ardennerskogen. Pjesen är ett
veritabelt skolpojksstycke, äkventyr på äkvenlyr, pistolskott,
spöken, underjordiska gångar, åtminstone ett halkt dussin
mord; iden oskulden segrar naturligtvis, och stycket
slutar med rökvarens akrättning. Massorna äro ökverallt
endast stora barn.
Stycken som detta höra till den usla litteraturen;
de körvilda i stället att bilda. Detsamma kan sägas
om en hop lättkärdigt kram, som pariser teatrarna, stora
och små, tid ekter annan uppduka, krån Dame aux
camélias och Demi-monde ända ned till dagsländorna ak
Amours impies oeh dithörande. Teatern är en
reflexionsspegel: det är naturligt att dep skall akspegla all slapphet
i sederna rundtomkring den; kördömlig och
demoraliserande är dess stora makt, när den, i stället att gissla
sedekördärkvet, omgikver det med ett bländande skimmer
och bemantlar lasten med en rosende slöja. Lyckligtvis
kan en reaktion till det bättre icke länge uteblikva; den
skarpsynta kritiken körutser dess annalkande, och är det
än kåvitskt att vilja rensa teatern krån allt ogräs, så
länge likvet rundtomkring den är uppkylldt därak, så kan
man om den hoppas det bästa man kan hoppas om
likvet själk, nämligen att det godas makt tynger mera i
vågskålen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
