- Project Runeberg -  Resebref och hågkomster /
303

(1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - London-bref 1862 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

närmaste gathörn, ställde sig i en utmanande position
och räckte ut tungan ...

Ännu återstod likväl den siste och evisaste ak mina
körköljare. Det var en liten rödhårig, gladlynt en om
tio eller elkva år, just en sådan halkt försmädlig, halkt
finurlig byting, som man okta finner kopierad ekter naturen
i Punch. Han tycktes icke finna sig det minsta generad
ak sin kamrats missöde; han var alldeles säker uppå att
hans nit skulle slutligen beveka mitt stenhårda hjärta.
Jag kastade åt den skälmen en penny, men han måtte
ha sett på min min att han kunde körtjena en penny
till, ty han hade den artigheten att kölja mig, sida vid
sida, krån dockorna till Rosemary lane, därikrån genom
tvärgatorna till Whitechapel och Gornhill och så vidare
ända kramemot Cheapside, ungefär en half svensk mil, allt
under idkeliga halft lustiga, halft bevekande små
sido-pikar om den trogna tjenstaktighet han bevisat mig och
min skyldighet som gentleman att på ett passande sätt
belöna hans nit. Vid Cheapside gick jag in i en butik
och dröjde där en god kvart. Hvem fann jag vid
utgången, om icke min boy, och allt i samma sorglustiga
ställning som förr? Så mycken trohet måste ju röra en
sten. Jag fann mig förbunden att kasta åt honom ett
par pence på köpet. Han nickade förtroligt, såsom hade
han fått ut en del af sina rättigheter; han tycktes
öfver-väga, om han ej kunde förtjena något mera på mig.
Men min boy var en människokännare; han begrep
slutligen att här var ingenting mera att göra, och så dök
han som en fisk med ett par långa skutt in uti
folkvimlet, för att åter begynna samma manöver med andra
främlingar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:29:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topresebr/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free