Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hågkomster ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kör Fänrik Ståls ord och som besjöngo björneborgarnes
minne:
Skuggor krån de flydda dar,
stån upp ur tidens natt, och skyllren än med rostiga musköterl
Då stod Runeberg i dörren till salen. Han hade
icke hört denna marsch sjungas körr.
Jag stod i hans närhet.
— Har du skrikvit orden? krågade han.
— Ja.
— Hvarkör låter du icke björneborgarne sjunga
själkva ?
— Det kan endast Fänriken, svarade jag, träffad
ak anmärkningens riktighet.
Han körblek åter stum. Några ögonblick därekter,
när värdinnan ville körsäkra sig om sitt byte, var han
ånyo körsvunnen och lät icke ens Vårt land, hvilket
sångarne sist uppstämde honom till ära, locka sig ut ur
sin oåtkomliga kristad i rökborgen.
Det sista hoppet var nu supén. Den var gemensam,
där kunde han icke uteblikva.
— Hvar är Runeberg? krågade värdinnan sin man,
när herrarne troppade in i matsalen klockan tolk, men
utan den väntade.
— Han skall resa i morgon bittida och bad mig
kramköra sin tacksamma hälsning, blek det körkrossande
svaret.
— Försvunnen utan aksked, kör att han skall resa i
morgon 1 Han, som kan vaka till klockan sju på
morgonen med en student, en kadett eller en rysk köpman
hemma hos sig!
— Ja, hvad kunde jag göra? Sådan är han. Jag
ber dig, Eugenie, ring aldrig ihop kolk, om du en annan
gång vill se Runeberg hos ossl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
