Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hågkomster ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Värdinnan, som bjudit sina gäster på Runeberg,
förlorade slutligen tålamodet och lät inkalla sin man från
den ointagliga rökborgen.
— Men försök då att få honom ut i salongen, bad
hon bevekligt. Tänk ut någon list! Säg, att fru B. (den
af alla, icke minst af Runeberg, beundrade skönheten)
har något att säga honom!
Professor L. gick, men återvände snart med en
betänklig höjning på axlarna.
— Det är omöjligt, förklarade han. Nu berätta de
skolhistorier därinne, och det är, som du vet, Runebergs
specialitet.
Kvällen gick. Den olyckliga värdinnan led nya
förödmjukelser, ty efter hand smög sig den ena efter den
andra af salongens återstående kavaljerer bort lill
rökrummet för att öka trängseln i den ring, som alltid
om-gaf Runeberg när han talade. Men ännu återstod ett
hopp. En dubbelkvartett af studentsångare hade lofvat
infinna sig efter sångmötets slut och kom verkligen
klockan halk elkva.
— Nu kå vi se honom, körsäkrade professorskan.
Kraktig och krisk ljöd sången krån unga läppar. Det
var Upsalasångerna: »Dåne, liksom åskan, bröder!» —
»Stå stark, du ljusets riddarvakt!» — »Sjungom
studentens lyckliga dar», omväxlande med finska sångerna
»Tuoir on mun kultani», arrangerad med brummkör,
jägarekören krån Kung Carls jakt, Suomis sång och andra.
Det är möjligt att Runeberg satt i ett sidorum, men
han var och körblek osynlig. Äkven detta hopp syntes
sviket.
Då uppstämde sångarne Björneborgska marschen.
Jag hade året körut skrikvit dess körsta ord till en konsert
för veteranerne, ord som numera lyckligtvis äro glömda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
