- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
24

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Augustas hallon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utan fjättrar, erbjuda mig allt hvad man vid två och
tjugu år finner lyckligt och tjusande, hvarför tycktes
mig dessa utbredda armar famna den toma luften?
Jag förstod det icke, jag sade till mig själf, att äfven
galerslafven, som återfått friheten, känner sig i början
ovan att sakna bojornas tyngd. Och för att förströ mina
upproriska tankar, kastade jag mig i allehanda dårskaper
bland mina vänner, som togo lifvet lätt. Vi rumlade
bort några dagar på utvärdshuset vid hamnen och blefvo
ett samtalsämne i staden. Jag var mot min vana den
öfverdådigaste rumlaren bland dem alla; jag trodde mig
vara kurerad för alla griller, men jag bedrog mig, de
kommo tillbaka.

Dagen före min resa var åter en af dessa utfärder,
hvilka sommartid plägade företagas från staden till
skärgården. Det gällde utskjutningen af ett skepp om
trehundrafemtio läster, och då min far var en af redarne,
kunde jag ej undgå att deltaga i utfärden. I den
rymliga båt, som förde oss ut till skeppsvarfvet, fann jag
Augusta, hvilken jag icke återsett sedan vårt sista
ödesdigra möte på stranden. Jag minns henne som i går:
hon bar en hvitbottnig musslinsklädning i blått mönster;
aldrig hade hon förekommit mig så intagande täck. Det
förekom mig som hade jag nu för första gången sett
henne i hennes rätta gestalt, nu sedan jag för alltid
förlorat henne. Om hon dock varit glad och
skämtande, som hon brukade förr — om hon åtminstone
retat mig med ett af dessa stickord, som hon förr
använde så skickligt, när jag föresatt mig att rätt
eftertryckligt plåga och harma henne! Men nej, hon var
blek, tyst och allvarsam, likasom hade hon under denna
vecka efter vårt sista möte genomlefvat strider och tårar.
Lyckligtvis hade båten också den äran att medföra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free