- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
32

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Augustas hallon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

min olycksfödde rival, som senare på kvällen åter
visade sig i gula pantalonger, anade den för hela lifvet
afgörande förändring, som skett mellan oss. Endast en
liten episod väckte hans och många andras förvåning.
En bekant, gammal sed vid fartygs utskjutningar är, att
de upprymde arbetarne i glädjen öfver den lyckliga
utgången pläga hissa på axlarna sina patroner med desses
anförvanter, byggmästaren, skeppskaptenen och för öfrigt
hvarje populär gäst, som råkar ut för deras besvärliga
välmening. Sedan denna ära vederfarits festens främste
vederbörande, närmade sig några misstänkliga personer
äfven till Augusta och mig, och innan vi anade ett försåt,
sväfvade vi i höjden till allmän förlustelse, gemensamt
upphissade på en bred, enkom för ändamålet anskaffad
gungstol. Jag kan sanningsenligt bedyra, att en sådan
ställning fordrar en god balanserkonst. Men när vi på
detta sätt kringburos på den jublande mängdens axlar
och min blick föll på det gamla hafsvidundret, som
bevittnat vår nya lycka, rann mig åter ett infall i hågen
— jag är, som man ser, ett rof för infall. Jag kysste
min fästmö i allas åsyn — för första gången sedan
hon klöste mig i ansiktet. Och det obeskrifliga jublet
vid denna syn kan endast jämföras med den helt
motsatta känsla, hvilken vid samma anblick målade sig på
min slagne rivals rodnande kinder och kastade ett rödt
sken ända ned på hans stärkta löskragar. Midt i sorlet
urskilde jag tydligt ett par feta händer, som af alla krafter
applåderade oss. Det var affärsmoster. Hon triumferade,
hon hade summerat sitt konto och räknat rätt.

*



Jag har kallat min lilla berättelse en historisk
tilldragelse, och i verkligheten innehåller den intet annat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:29:42 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free