- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
91

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Fröken Drifva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fransyska damer skulle ha velat riskera ett s& v&dligt
försök. En gammal lärare, som med nöd och bekymmer
inplanlade Gedikes franska läsebok i ungdomen, tillstod
sanningsenligt att han icke var någon parisare; men man
kunde ju fråga magister Spik.

Hvem var magister Spik? En äldre student med
yfvigt, borstlikt hår, lärda glasögon och ett stenhjärta
för pojkars kval, men ett vaxhjärta för alla mänskliga
varelser klädda i kjol. Denne lärde herre vikarierade
vid skolan och förmodades hafva inhämtat nyare
språkmetoder hos franske lektorn Granlund i Helsingfors. Han
förklarade sig genast villig. För att undvika ända till
skenet af förtal och sätta moster Lucia i tillfälle att
kontrollera sin skyddslings flit, beramades att den unge
mannen skulle infinna sig hos eleven hvarje förmiddag
klockan elfva samt att husets polis skulle, vara tillstädes
vid de franska lektionerna.

Så skedde. Det befanns, att magister Spik kunde
uppvakta icke blott med Fénelons Télémaque, utan ock
med tidens nyaste mönsterbok, Meidingers franska
grammatika. Innanläsningen skulle blifva blommans
hjärtblad. Frankrikes genius allena vet huru det stod till
med lärarens egen ärliga, finska studentprononciation,
som troligen af en parisare skulle ha tagits för en
besynnerlig afart af finska språket. Visst är, att han

gjorde sig .en berömvärd möda att uttyda dessa
innanläsningens dunkla gåtor, som utgjort så många små

mamsellers första hufvudbry. Eu skulle läsas som ö,

ai som ä, cependant skulle uttalas spangdang och oui
skulle sägas i näsan voj.

— Är det icke värre? menade Drifva och
framvisade ett par tandrader, hvita som pärlor. — Voj,
spangdang, var det bra så?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free