Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Fröken Drifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du får icke göra så mer, Drifva! Jag var i går
afton i slagsmål för din skull, men jag kan ju ej slåss
med hela världen. Jag säger dig, att om du gör så
mer, går jag i forsen.
Och härvid tillrade tårarna ned utför den ärlige
gossens frusna kinder. Drifvas goda hjärta kände sig
rördt. Men Froste var ju ett barn; hon tog honom om
nacken, kysste honom hurtigt och sade:
— Är du karl, du, och gråter för så litet? Skäm
ut dig, Froste! Är jag icke god nog för dig, så gå i
forsen, du skall få låna mina skidor, de äro bättre än
dina. Jaså, du vill att jag icke skall göra så mer? Nå,
för din skull vill jag det, om du slutar att lipa. Men
hvar dröja Lina och Amanda?
— Hvem skulle numera vilja skida med dig?
återtog Froste, något tröstad, men med en instinktlik aning
om rätta förhållandet.
Vi väntade likväl ännu.
— Tutti — sade Drifva till mig med det smeknamn
jag fått af mina kamrater i skolan — härma magister
Spik, du gör det så bra!
Jag hade verkligen den gåfva att grimasera, som är
så vanlig bland skolflickor, och förkortade vår långa
väntan med en af Spikens lektioner, ingalunda glömmande
hans spangdang. Drifva hade aldrig varit vid bättre lynne.
— Nu är klockan sex, nu skida vi tre allena, sade
hon slutligen.
Vi begåfvo oss ut, till en början långs älfstranden,
ty den öppna Merikoski brusade här stygg och svart
mellan oss och Laanila.
Lättare flög.ingen ripa vid Oulujokis snöiga strand,
snabbare sprang ingen mård öfver älfvens is, smidigare
slank ingen ekorre utför en snöbrant i skogen, än denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
