Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Fröken Drifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
unga skidlöperska plöjde de vidsfsnöftUten. Hvad hästen
är för steppens kosack, det var för Dyftffr hennes skidor.
Såsom steppens son tyckes fastvuxen viä" ainjädla
sprin-gare, så stod Drifva som gjuten vid skidorna. ]?e hade
varit knappt tre fot långa, när hon som liten ilrofek
-först mätte höjden af hembygdens backar; de hade vuxti:
med henne och höllo nu sju fot i längd af utsökt furu
med kvist under fotremmen, spänstiga som stålfjädrar,
smidiga som ormar. Stafven af björk, med dess lilla
trissa på spetsen, var knappt en fot kortare och
begagnades mera som balanserstång än för att pådrifva
farten, hvilket skedde genom kroppens elastiska rörelser.
Icke mången finsk flicka, uppvuxen i torparekojan,
skulle vågat täfla med Drifvas skidor på slät bana; icke
mången öfvad skidlöpare skulle, som hon, vågat halka
ned utför de brantaste ättestupor. Man såg henne
försvinna i ett moln af snö, och några ögonblick därefter
uppdykade hon, med otrolig vighet stående på fotterna,
ur snömolnet nedanför branten.
Det skulle ha varit omöjligt för oss att följa denna
flygande ekorre, om ej hennes nåd behagat, tid efter
annan, invänta oss, hvilande på en snöig sten. Vi hade
ankommit till det frusna lugnvattnet ofvanom Merikoski
och hade en vidsträckt utsikt. Staden låg bakom oss
i vinterdräkt, solen stod ännu lågt, det var alldeles
lugnt, och röken från flera hundrade skorstenar steg
lodrätt mot höjden. Rutorna skeno som eld, de lätta
rökmolnen färgades röda af solen, vår andedräkt ångade
som fina skyar i vinterluften, och rundtomkring oss låg
naturen som en skön, blek snödrottning med halföppnade
ögon på sin hvita bädd af pärlor och diamanter. Det
var den nordiska vinterns fridfulla morgonbön under
väntan på våren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
