- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
115

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Fröken Drifva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Nej vi, ty du ökade forsens vatten med dina
tårar. När jag återvände, hade moster Lucia om natten
begrundat mitt sista bravurstycke i teatern och fattat det
förståndiga beslutet att skicka mig hem till min far. Hvem
var lycklig, om icke jag? Major Björn uppsökte mig;
en hedersgubbe med sina befängda smekord! Han följde
mig hem. Du vet kanske, att han varit min fars
kompanichef ...

— Man berättade det.

— Nå, du må tro det blef muntert att höra de två
gubbarne göra om 1808 års krig i vår fredliga prästgård,
och jag behöfver ej tillägga, att fältmarskalken kom
grundligt till korta. Nu hade majoren fyra egna döttrar,
hvilka han i sin faderliga förtjusning brukade karessera
med smeknamnen »kattan», »suggan», »kalfven» och
»fålen». Icke nöjd med dessa fyra husdjur, bedyrade han,
att »kosacken» skulle blifva hans femte, och kosacken
var jag naturligtvis; det var en riktig rangtitel i bredd
med de andra. Men då hvarken far eller jag hade lust
att så utan vidare låna ut mig till Haparanda, beslöts
att majoren och far skulle byta på ett par år eller så.
Nästa sommar sändes »kalfven» till oss och »kosacken»
till Haparanda. Jag inser nu, att det var ett lyckligt
byte. Alla de fyra husdjuren voro uppfostrade af en
förträfflig mor, som icke mera fanns till; enkla, okonstlade
människor, och likväl med ett sällsynt mått af kunskap
och sann bildning. »Kalfven» förstod att vårda och
muntra min gamle far bättre än hans egen dotter och
införde en helt annan ordning i vår förvildade prästgård.
Jag åter gick i skola hos min jämnåriga »fålen» och
hennes äldre systrar, som voro gifta i närheten. Ingen
dressyr, intet klister; godt umgänge, goda böcker och
lust att läsa; det gick af sig själf. Utan att veta huru,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free