- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
116

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Fröken Drifva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

folkade jag mig under dessa två år så långt som det
var möjligt för min natur. Det är tarfligt nog, som du
ser; vilden är manglad, men icke urtvättad. Alla kunna
icke vara gjutna i samma smältdegel... Far dog, jag
gifte mig; nu vet du allt.

— Och huru ämnar du uppfostra din dotter? frågade
jag, varm af denna älskvärda uppriktighet.

— Icke som hennes mor blifvit uppfostrad, icke i
ödemarken, icke på skidorna. Hon skall få lära, erfara,
tänka; hon skall tämjas, men icke i bur. I den fria
naturen skall en fri ande utveckla sig. Tro mig, af alla
mina dårskaper återstår likväl något, som jag ville lämna
i arf åt min dotter: friheten att vara sig själf, icke skrymta,
icke hyckla; att böja sig under de jordlifvets band, som
vårt samvete gillar och vårt förnuft erkänner, men skratta
åt småtrasslet. Ja, förlåt mig, älskade moster Lucia,
vänd dig ej i din graf: min dotter skall aldrig gå i herr
Remahls dansskola.

Det var sent, och vi skulle tidigt fortsätta vår resa.
Innan vi skildes, frågade min vän:

— Vill du ej se mina barn sofva?

Hon öppnade sakta dörren till barnkammaren. Där
lågo de fyra yngsta, blommande, rödkindade, som mogna
smultron. En stack fram sin fot utom täcket, en annan
hade redan hunnit svänga sin lilla person med hufvudet
där fötterna skulle haft sin lagliga plats. Modern
jämkade med lätt och öm hand alla oordningar åter i skick
— denna samma mor, som jag sett gripa en skenande
häst i tygeln.

— Hvar sofva dina äldsta gossar?

— Deras sofrum är salen, men när vi se gäster hos oss
på kvällen, är det för dem ett kärt nöje att sofva i hövinden.

— Och du själf?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free