Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Beckbrännaren som alltid kom öfverst. (Folksägen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fastnade mellan räfsans tinnar, men ingen vård eller
grafsten, icke ens ett halfmultnadt kors ingak numera
den nya tiden någon respekt för de förgångna släkten,
som lågo begrafna under det mjuka gräset.
Emedan det bofälliga skolhuset var beläget nära till
kyrkan, funno skolpiltarne det bekvämast att använda
klockbacken till tummelplats vid den tid på året, när
snön smält bort och marken torkade upp för majsolens
strålar. Än flög bollen muntert mot skyn, än snurrade
trissan, än delade sig den stojande skaran i turkar och
kristne, hvilka, utan minsta försyn för grafvarnas nattro,
drabbade samman på den fordom helgade marken. Gamle
kyrkoväktarcn Vik tyckte ej om dessa upptåg, men så
länge gräset ännu liknade de första fjunen på sexton*
åringens haka och ingen skada skedde på hans blifvande
skörd, lät han mycket passera, som i hans tanke skedde
mot ordning och skick, under förbehåll dock att klaga
hos skolmästaren, därest sådant ofog fortfor närmare
midsommar. Denne kyrkans nitiske tjensteman hade i
unga dagar varit landtvärnsman, och fastän ingen krönika
antecknat hans fälttåg, måtte där ha suttit något af knekten
kvar under gubbens grå jacka, ty med allt sitt nit kunde
han ej afhålla sig från att med ett hemligt välbehag
åskåda krigen mellan turkar och kristne. När då en af
pojkarne lyckades utföra någon märkelig hjältebragd,
storma ett läger eller slå under sig en hel skara fiender,
hörde man väktaren ropa från stapeldörren:
— Se på den, gossar! Han är en hel karl, han
kommer alltid öfverst, som gamle beckbrännaren!
Gossar tycka om att prisas för hjältedater, men
aldrig hade de hört att just beckbrännare gjort sig kände
för stora bedrifter. Det förekom dem alltför besynnerligt,
att en sådan svart karl, som de ofta sett, tjärig och sotig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
