- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
120

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Beckbrännaren som alltid kom öfverst. (Folksägen)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

röra med sin långa stake i den stora beckpannan borta
vid älfstranden, skulle framställas för dem som ett
mönster i mandom. De antastade gubben med frågor hvad
detta betydde och fingo ständigt det snäsiga svaret, att
det icke angick dem, de skulle se till att de kunde sin
katekes till nästa sommarförhör, det vore allt hvad de
behöfde veta i denna världen.

Nu hade väktaren en favorit, Kalle Videstrand —
om jag får vara så dristig och nämna mitt eget namn
— fjorton år var jag, liten till växten, men flink i
näf-varna och mästare i konsten att ställa krokben; därför
var det vanligen jag som kom öfverst i kriget och slog
dem under mig, som voro hufvudet längre. Fattig gosse
som jag var, brukade jag sommartid ro Viken ut på

fiskefärder och skötte mina åror så väl, att sällan en

gädda kunde motstå hans blänkande krok. Jag fick i
mitt hufvud att ändtligen veta huru det hängde tillhopa
med det ovanliga lofordet och började listigt en afton,
när Vik satt i bakstammen med sin ref och jag rodde
i fören midtemot beckbruket:

— Det var väl där han bodde i stugan på backen?

— Ja, där bodde han, svarade väktaren tankspridd.

— Och han blef öfverste?

— Hvad för något?

Vik drog in refven, ty han trodde sig känna ett

napp, men det var endast ett sjögräs.

— Ja, han som kom öfverst, fortfor jag oskyldigt.

— Icke var han någon krigsman, lydde det sträfva
svaret.

— Men så var han då rysligt stark?

— Icke heller det, så mycket jag vet.

— Jag har hört det af Anderssonskan, försäkrade
jag. Han skall ensam ha hissat ned stora kyrkklockan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free