Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Brita Skrifvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och när jag segla från dig, du sa’: nu mig Gud
gifva a little girl> en flicka, du sa’. Jag inte bli den
skull allena. Nu du fick lilla flicka. Nu du har Matts.
Du inte vill mina barn mig förakta...
Brita uppstod åter. Hon darrade, strök undan sitt
hår, som fallit ned öfver pannan, betraktade mannen
med en obeskriflig blick och sade:
— Vill ni gå, eller måste jag gå?
Det blef en paus, under hvilken tre män stodo
rådville mot en kvinna. Richardson, hvilken härtills varit
en stum åhörare, bröt tystnaden:
— Erik Skrifvars, ni har förverkat er rätt till denna
kvinna. Jag råder eder att icke förnya edra anspråk.
Res tillbaka till Amerika; här i landet är ni död och
begrafven.
— Nej, hör nu, herr öfverste — inföll länsmannen
uppbragt — här är ni jäfvig! Säger ni ett ord till,
berättar jag för herr Skrifvars hvarför ni vill skaffa honom
ur landet. Hvarför skall han resa, om jag får vara så
dristig och fråga? Har icke guvernören påtecknat hans
pass? För han icke pengar till landet? Är icke
besagde kvinnsperson hans lagliga hustru? Blir det
process, Skrifvars, lita på mig! Och ni, Brita, akta
er att jag icke nästa gång kommer att utpanta er egen
person!
Erik Skrifvars låtsade känna sig förnärmad; en
välbekant utväg, när man befinner sig i en falsk
ställning.
— Jag ser du dig trösta, Brita, mumlade han med
en sned blick på öfversten. — Jag inte hindrar, jag går
Amerika.
Brita tycktes erinra sig något. En ny rodnad
uppsteg på hennes bleka kinder. Hon stod stolt och rak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
