- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
277

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Brita Skrifvars

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för lätt virke och jag af för h&rdt. Gud visste väl
hvarför han pröfvade oss. Hade han velat låta oss gå
förlorade i vårt onda sinne, så hade han aldrig åtskilt
oss, eller hade han icke fört dig tillbaka, och mig hade
han låtit förgås i sorgens bitterhet. Men si, nu har han
förödmjukat oss; till jorden äro vi nederslagne. Du vet
nu hvad löpandet efter lyckan är; jag vet nu hvad

människans egen kraft förmår. Erik, det är allt synd,

mörker och vanmakt!

— Det vill bli godt igen, Brita!

— Tror du? Ja, så tror också jag. Men som förr

kan det icke blifva. Låt oss icke mera tala om det
som var. Mellan oss ligger den mörka natten, sjön och
en död man. Det är slut mellan oss. Ingen kan mera
återgifva oss vår ungdoms dagar, när vi först blefvo
man och hustru, ej heller detsamma hjärtelag, som vi
då hade till hvarandra. Sådant, Erik, kan aldrig vända
tillbaka, och skulle vi åter blifva man och hustru, så
hade vi svårare att glömma det som måste vara för
alltid glömdt oss emellan. Därför är det bäst för oss
båda att skiljas ...

— Å, Brita, det är icke ert allvar! inföll den
nitiske fredsmäklaren.

— Det är vår sak, befallningsman! Således, Erik,
låt oss skiljas, men skiljas som vänner. Res till
Amerika, jag stannar här. Och på det att du må resa med
lättare hjärta, vill jag låta dig betala min skuld och
gifva vår dotter en hemgift. Du skall få föra henne till
Helsingfors, för att bota hennes sjuka ögon. Det är nog,
Erik. Vår gosse försörjer sig själf. Bjud mig icke ditt
guld; det är stoft och aska, det är frestelse och fördärf.
Räck mig din hand... se så, nu äro vi vänner. Nu
kunna vi säga hvarandra farväl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free