Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Årstiderna. (Naturskildring)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag berättar så illa.
— Det är sant, inföll fru Rönnevall med ett godt
löje. — Anna Hedmansson är icke van att berätta med
ord, hon berättar i toner. Sjung en visa för oss!
— Vill tant ackompanjera på Rödlers cittra?
— Fy, vill du framkalla demoner i en så vacker
vårafton? Sjung för oss din romans om hafvet; den
där, till hvilken du själf satt musik.
— Och har jag då uppfyllt min pligt för tionde
lotten?
Sällskapet var nog artigt att medgifva detta. Anna
Hedmansson gick några steg från de öfriga, stödde sig
mot relingen, såg ut mot det lätt krusade hafvet och
sjöng med frisk metallklang i rösten en
Vaggsång för hafvet.
O du fria, stolta haf,
allas väg och ingens slaf,
du, som famnar utan gräns
jordens rand och himmelens 1
Jag har sett din våg i fragga
bräcka köl och dränka flagga;
jag har hört i natt och höst
som en åskas dån din röst.
Men nu slumrar du så säll
som ett barn i rosig kväll,
och nu gömmer du ditt svall
i den glittrande kristall.
Sof, mitt haf, på silkeskuddar,
bär oss långt från hemmets uddar,
bär oss kärligt i din famn
till en fjärran okänd hamnl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
