Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Årstiderna. (Naturskildring)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När du vaknar upp i brus,
badande i morgonljus,
sänd en solig bölja då
till mitt hjärtas land också!
Söf dess sorg, och sjung dess fröjder,
vattna dalar, spegla höjder,
smält i silfver vid dess strand,
kyss, o, kyss mitt fosterland!
Den blyga sångerskan hade anförtrott sina toner åt
hafvet, men de funno en genklang.
— Hvad är det ni talar om toma hjärtan? sade
doktor Rabe till Bisam. — Sprang icke det där som en
källåder ur en skogsbacke, så förklarar jag mig
botten-tom på musik.
— Det blir något af rösten, genmälde Bisam varmt,
i det han klappade den blyga flickan på axeln. —
Instrumentet är förträffligt, där är resonans innanför, och hvad
där ännu brister i skola, det kommer med flit och goda
lärare. Jag har några vänner i Paris; om ni tillåter,
skall jag bana er väg genom de första eldprofven. A,
mamsell Hedmansson, hvarför har jag icke fått lära er
de första skalorna? När ni engång hör konsertsalen dåna
af applåder, ville jag kunna säga: den där lilla flickan
har varit min elev!
Anna Hedmansson fortfor att se ut mot hafvet och
svarade icke. Hon kom från skogen, stackars barn,
hennes sång var verkligen som en källåder ur obanade
berg, och tanken på en konsertsal uppfyllde henne med
bäfvan.
— Naturen är vältalig, blott hon får ord, anmärkte
fröken Hemming. Finns här ingen annan, som vill doppa
sin pensel i hafvet?
Öfverste Hemming skrattade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
