- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
339

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Årstiderna. (Naturskildring) - A. Våren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tavastlänning utbjöd förtorkade stycken af palvadt kött.
Gn reslig estländare med långt brunt hår och lång brun
rock släpade en säck salt från handelsboden. Gn
ny-länning hade radat tjugu vedträn på ett hölass, begärde
pris för en half famn, fick icke och nedsköljde sin
förtret med en kopp sirap i hett vatten. Gn rysk
trädgårdsdräng utminuterade kålhufvuden och växlade
kopparslantar. Tre österbottniske arbetare utan arbete stodo
bredbente i sina korta tröjor, beskådande världens gång
med händerna i fickan af sina nedhasade permissioner.
Gn trasig flicka hade gripit en tjufpojke i armen och

ropade på polis. Man trängdes och knuffades; jag såg
kullstjälpta äggkorgar, kvarlefvor af strömmingar,
bortkastade lökar och utspillda mjölkflaskor, men det jag
icke såg, det var våren.

Mina steg förde förbi sjukhuset. Om jag skulle
betrakta den boning, där våren minst kan eröfra ett
klappande människohjärta? Mod! Jag gick in. Ja,
här var hösten, bär köpslagades med döden om år,
månader, veckor och dagar. Sjuklingarne lågo bleka i
sina grönmålade sängar med krämpan skrifven på svart
tafla ofvanför hufvudgärden. Sköterskorna inburo
hafre-soppa i blanka tennskålar, doktorerne stodo mystiska
kring en bortskymd bädd, där en nittonårig flicka
undkommit alla hjärtesorger, för hvilka denna värld icke
vet någon bot. Nej, här kunde våren icke söka sitt

bo. Och likväl fann jag honom: han sken på några

halftärda kinder, i sjukhusets trädgård, där de magre

konvalescenterne i deras vida rockar af grå vadmal
andades hoppets luft.. .

Om jag skulle söka våren i ämbetsverket? Hvarför
icke? Jag fann i de höga salarna en dufven rötmånad;
vaktmästarens hustru räknade askan bland sina sportlar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free