Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Årstiderna. (Naturskildring) - A. Våren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Solen sken brännande på de halffällda rullgardinerna;
protokollisterne svettades, man hörde pennornas
raspande, plumparnas raderande, obegripliga hviskningar.
Chefen visade sig i dörren till inre rummet, mottog
besök, bjöd plats och började tala ... om ämbetsärenden?
Nej, om den sist publicerade ordensutnämningen. Hvar
fanns våren?
Kanske fanns han hos den unga stadsfröken, bakom
stängda fönster och fällda gardiner? Det var långt lidet
på förmiddagen; hon sof. Hon hade somnat klockan tre
på morgonen; ljusen voro nedbrunna i silfverstakarna,
på nattduksbordet låg en roman af Zola. 1 fönsternischen
doftade två hyacinter, beundrade af den första nyfödda
flugan. Olyckliga barn af drifhuset, de slösade sin
doft i gardinernas halfdunkel och tycktes sucka: ljus,
mera ljus!
Hvar är våren, om icke hos ungdomen ? Jag dröjde
ej att söka honom i den flitiga studentkammaren, där
den urtagna dörrnyckeln tycktes säga: bort all ofrid!
Rummet var fem steg i längd och två i bredd.
Innan-fönsterna funnos orörda från vintern, men i kakelugnen
brann ingen eld; veden och kassan hade båda uppsagt
sin tjenst. Hvilken luft — unken och gråkall,
genomträngd af månaders tobaksrök, som bitit sig fast i hvarje
bok på den lilla omålade trähyllan, i hvarje veck af den
på knaggen hängande oborstade rocken! På en hård
stol vid det nötta bordet satt vid sin bok en hostande,
lutande, insjunken ung man med mattglänsande ögon
och ljugande rodnad på de afmagrade kinderna. Moder,
hvar är du? Skicka ut din son till bergen, till
barrskogen, till sjön! Fader, vet du icke att en stark själ
behöfver en frisk kropp; gör din son till en man!...
Ack, de höra mig icke, de hafva från barndomen kedjat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
