Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runebergs minne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lifs dyrbaraste hågkomster en afton i skaldens gästfria
hus. Borgå blef en vallfartsort för landsmän och
främlingar, för de varmhjärtade, som sökte det upphöjda i
lifvet, och för de nyfikne, som smickrades af
bekantskapen med en ryktbar man. Alla hemförde från
Runeberg nya väckelser, men de glömde ett, de glömde blott
alltför ofta, att de frånröfvat en stor skald den
oersättligaste tid och den dyrbaraste hvila — att de frånryckt
skaldekonsten, fosterlandet och världen odödliga verk,
som endast uppväxa i ensamhetens lugn, glömde, att
dessa »romerska nätter», som tjusade dem och hänförde
skalden själf, måste slutligen bryta en kraft, som var
danad att uppnå lifvets yttersta gräns. Borgå blef icke
allenast sångens medelpunkt och de höga idéernas vagga:
det blef äfven Promethei klippa och Promethei graf.
It fama per orbem. Där aldrig Finlands namn
förr varit hördt, begynte det nu med Kalevala och
Runeberg göra sin rund bland folken. Men om en man som
han i detta aflägsna hörn af Europa stod ensam synlig
för världen, stod han central i Finland. Efter
människors vanliga måttstock var han en ringa man: där
fanns ingenting lysande, ingen börd, rang eller rikedom
i hans yttre ställning. Icke ens hans medborgerliga
verksamhet, så aktad den var, gaf glans åt hans namn.
Han tillhörde intet parti, ingrep ej i politik eller
samhällsfrågor, tjenade ett obemärkt läroverk och gick därifrån
tillbaka till sånggudinnornas fjenst. Dock hur mäktigt
var icke hans inflytandeI Vi hade ingen annan furste
bland oss, hvarken i krona eller lagrar. Till hvem
skulle vi gå? För hvem skulle vi böja oss? Vi gingo
till den ringe skolläraren i Borgå, för honom böjde vi
oss, han blef vår öfverman. Till honom blickade landet
upp; han höll tillsamman alla dessa stridande meningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
