- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 1. Nattens barn /
42

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hår i två långa flätor — om icke den tunna kjolen varit
så snäf, de bara armarna så tattarlikt bruna. Tullnären
försporde åter en ovan känsla i sitt affärsmannahjärta.
Han var änkling, barnlös och rik. Om han skulle
upptaga denna fattiga värnlösa, så ovanligt begåfvade flicka
som sin? Var icke äfven han en gudfar för nattens barn?

Men Lydik Larsson var en försiktig man; han ville
icke köpa grisen i säcken.

— Dordej, sade han, säg mig uppriktigt hvad ni
tycker om flickan! Jag menar ej hennes förståndsgåfyor,
jag menar hjärtelaget. Hurudan är hon?

Dordej gjorde en af dessa okonstlade gester, som
brukas i hennes stånd; hon snöt sig med fingrarna,
plirade småslugt på den frågande och svarade:

— Som folket är mest.

— Hvad vill det säga? Visar hon odygder? Är hon
styfsint, olydig, uppstudsig? Ljuger hon, Dordej? Är
hon falsk? Är hon lat i arbetet? Aldrig kan jag tro,
att hon snattar?

Dordej skrattade.

— Ser hon ut att snatta? Om hon hade lof att
bortgifva sin slitna sko eller sin lappade kjol, skulle hon
kläda dem af sig, när hon ser en annan gå oklädd.
Ljuga ... latas ? Hvar skulle hon lärt det ? Inte i vår
stuga. Lyda har hon lärt från att hon kunde krypa,
men besvär har det kostat mig. Ena stunden är hon
styfvare än en träsko, andra stunden mjukare än en
lintott. Riset, ja, det är för Hagar och Bennu värre än
glödhett järn. Det skulle ni se! När kvasten får släppa
till sina kvistar för de andra barnen, ulfvar Hagar, som
sved det på hennes egen rygg. Si jag vet hennes konster.
Jag säger: »Nu skall du göra det eller det så bra, som
ingen annan kan görat’.» Gör hon det inte? Jo si det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:30:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/1/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free