- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 1. Nattens barn /
41

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Nå hvad sedan? Mycket regn faller i sjön,
mycket solsken värmer upp hälleberget. Det skall vara
penningar till lärdom, och sedan, kan jag hjälpa, att
Hagar är flickebarn ? Hon får tjena som piga på Nyby.
Kanske blir hon, som jag, en torpares hustru. Värm
upp hälleberget!

— Vet ni, Dordej, hvad mäster Sigfrid sade den
natten, då barnen kommo till världen ? Han sade, att
barn af den natten få stora gåfvor. Det likar sig rätt
för Hagar, Dordej. Där är intet hälleberg, som ni säger,
där är den bördigaste åkerjord, som någonsin väntat
plogen och sädeskornet. Skicka flickan i skola!

Åter gjorde Dordej sin åtbörd med flata handen.

— Skola? En tattareunge i skola! Ni har kanske
hört, att barnen ha sådant rykte om sig. Vet jag det?
Gud vet det. Underligt var det. Kanske har modern
varit fattigt folks barn, som andra, men råkat ut för en
bof... Skola! Och hvar vet ni en skola för flickebarn,
om inte för katekesen och läsförhöret?

Anmärkningen var ovedersäglig. I hela Finland
funnos, utom klockareskolorna för innanläsning och
katekes, endast fyra eller fem lärda skolor, och alla
dessa för gossar. Långt efter Hagars och Dordejs tid
hade fäderneslandet intet annat svar på vetandets törst
i ett kvinnohjärta än det urgamla, järnhårda, obevekliga:
hvad behöfver hon veta?

Lika svarslös stod tullnären Lydik Larsson. Han
betraktade den elfvaåriga flickan, som satt sig på
dikeskanten vid vägen och plockade sönder en ängsnejlika,
vuxen vid gärdet. Hon undersökte roten, stjälken, bladen
och blomkalken så uppmärksamt, som ville hon utgrunda
plantans byggnad. Hon skulle kallats ett vackert barn
— så kloka, bruna ögon, så fint bildade drag, så svart

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:30:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/1/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free