Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lydik Larssons tegelslageri låg ungefär där finska
senaten i våra dagar rest sitt palats. En tegelugn, en
torklada, ett par låga boningshus, täckta med torf, se där
palatsets föregångare! Lera hämtades från det kärr strax
invid, där nu fyra eller fem våningars stenhus balansera
på pålverk. En plats var afröjd ungefär till halfva
Senatstorgets bredd, men där universitetet nu rest sina
murar, hoppade ekorren muntert i granarnas grenar.
Tullnären hade ledsnat vid tegelbruket och stod i
underhandling med en köpare. Han hade ej tid att
vänta ett par hundra år på en bättre affär. Hagar
medfördes för att beundra en jättegryta i bergsluttningen,
där nu biblioteket anlagt sin jättegryta för seklernas
lärdom. Tullnären tilltrodde Hagar numera allt, äfven
lösningen af naturens gåtor. En sådan var jättegrytan:
hon ansågs svarfvad af forntidens resar.
När båten landade vid bryggan, låg där en galeas,
som lastade tegel. En bondkvinna satt på bryggan och
stickade strumpa. Hon uppgaf ett rop af öfverraskning,
och nästa ögonblick kramades Hagar så stadigt af Dordejs
armar, att en hög rodnad uppsteg på barnets kinder.
— Si jag här dig ändå, jag har dig, min svalhöna,
mitt smöröga, och du är inte bergtagen, du är inte såld
åt den lede fienden! Så de kunnat ljuga på dig, det
illgärdsfolket! När jag fick höra det af smeden, som
var till Helsingestaden att köpa järn och träffade Simon
Berg vid tullbryggan, sa’ jag till Thomas: tvi mig,
Thomas, sa* jag, det står jag aldrig ut med att höra
sådant träffeligt tal om min flicka. Jag tager Tommu
med mig och far till Helsingeland, här går en skuta i
morgon dit med torsk och skall taga tegel från Lydikens
bruk till barlast på hemresan. Si så hittade jag dig
som ett aspfjun för vinden! Ar du inte min egenhändiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
