Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ende kristne i judeborgen och som sådan illa anskrifven
hos borgens öfrige invånare. Joas sade till sin farbroder:
— Hör, herre, din trogne tjenares yarning! Denne
hedning skall vid nästa upplopp öppna porten för
plundrarne.
— Och jag säger dig, genmälde Ruben Zevi strängt,
att eho som rör ett hår på piltens hufvud eller smädar
honom med ett gäckande ord, den jagar jag ut som en
hund ur borgen.
På kvällen efter sin hemkomst hade den gamle, efter
sin vana, läst aftonbönen med Rachel, när hans blick föll
på bilden öfver hans säng. En plötslig blekhet öfverfor
hans kind; han fattade flickans hand och utropade:
— Hon rör sig!
— Hvem? frågade Rachel häpen.
— Hon i taflan! Hon ser på mig, såsom hon såg
i lifvet; hennes läppar röra sig, som ville hon tala!
Flickan började gråta.
— Nej, gråt icke, fortfor juden, återkommande till
besinning. — Kalla hit Urban; du vet, den främmande
gossen!
Rachel vågade invända, att det var sent och att
ännu ingen otrogen fått med sin närvaro besmitta borgens
innersta helgedom.
— Gå! Jag vill se honom! Eller... du är en
jungfru af Israel ... väck Assar, låt honom skicka
hit pilten!
Rachel gick. Den gamle betraktade ofrånvändt
bilden. Hon rörde sig icke mer, men en förunderlig
likhet, som upprört honom vid första anblicken, syntes
honom mer och mer öfverraskande.
Urban Niemand inträdde, åtföljd af Assar och Rachel.
Lampan flyttades, så att hon klart belyste gossen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
