Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bilden på väggen. Ruben Zevis blickar irrade från den
ena till den andra och blefvo alltmera fuktiga, tilldess
att han, ur stånd att återhålla sina tårar, drog gossen
till sig och öfverhöljde honom med sina kyssar.
— Sen I det ioke? Förstån I det icke? utbrast
han till Rachel och Assar, hvilka förvånade följde
riktningen af hans pekande finger.
— Han liknar Ruth! anmärkte Rachel okonstladt.
— Det är hon själf! intygade Assar Kaba.
Ruben Zevi upplyfte sina händer och sade:
— Jag tackar dig, mina fäders Gud, att du gifvit
mig detta vittnesbördet! Mina ögon äro förtorkade af
gråt och min själ förvissnad af suckande. Ett
vittnesbörd gäller intet, men i tu eller tre vittnens mun skola
alla saker bestå... Nu gån, Herrens vittnen, gå, Rachel,
mitt kära barn; gå, min trogne Assar! I skolen sedan
få veta Jakobs Guds rådslag. Jag vill vara allena med
denne pilten.
De två aflägsnade sig, ovissa huru de skulle förstå
denna oväntade tilldragelse. Den gamle fattade Urban
Niemands händer och yttrade med af rörelse darrande
stämma:
— Vill du nu frivilligt säga mig hvilka dina
föräldrar voro?’
— Jag vet icke, svarade gossen sanningsenligt.
— Men om jag nu säger dig, att hon där på taflan,
hon, den oskyldiga, den rena, som Gud utkorat till offer
för hela min släkts synder, att hon var din moder...
vill du då säga mig hvad du vet om din börd?
— Jag har aldrig sett min moder. De sade mig,
att hon dött okänd och fattig i kalla vinternatten samma
stund, då vi kommo till världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
