Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 0, min Ruth! Mitt välsignade barn, Herrens
offer för mina synder! snyftade den olycklige fadern och
betäckte ansiktet med sina händer. — Så ung och så
bruten, så högt älskad och så tröstlöst öfvergifven! Si,
Herren har gifvit din fader denna världens ägodelar till
rof, hans hand utsträckes öfver den vida jordens krets,
han befaller dess skatter, och de lyda honom, men han
har ej förmått räcka sin enda kära dotter ett bröd, när
hon hungrade, eller en dryck vatten, när hon törstade,
eller en trasa af sin purpur, när hon skälfde af köld!
Okänd och fattig! ... Du hör det, Israels Gud, som gifvit
mig allt, hon har dött fattig, fattig, fattig... Den ringaste
af mina tjenare skall icke dö så fattig som hon 1
Och den gamle slet sitt grå hår i sorgens öfvermått,
intill dess att en ny tanke undanträngde den första. Han
fattade åter gossens hand och tryckte den hårdt.
— Du säger: samma stund vi kommo till världen. Vi?
— Ja, vi äro två. Min syster Hagar och jag.
— Och hon lefver?
— Ja. Vi skildes för två år sedan.
— Hvar?
— I Finland.
— Jag skall uppsöka henne, om hon än gömde sig
i den djupaste snö. Men du, min Ruths son, blod af
mitt blod och själ af min själ, du skall från denna
dagen vara min son!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
