- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 1. Nattens barn /
240

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig, att först hans ena, snart äfven hans andra, af blod
kastklibbade öga öppnade sig. Han såg ingenting, det
var mörk natt omkring honom, men han erfor ett
obestämdt intryck af ljussken. Hvarifrån det kom, inom
eller utom honom, visste han icke, kände icke heller
någon önskan att veta det. Han stirrade likgiltig på

skenet, emedan han ej kunde undvika det.

Småningom tycktes det sammanflyta, liksom ur

luften, och samla sig i en ljus punkt. Det var ett mildt
sken, det bländade icke, det gjorde ej ondt i de stackars
trötta ögonen, som ej förmådde fasthålla något föremål.
Det förekom honom, som flöte skenet in i hans själ och
väckte till lif en dunkel hågkomst. Han föreställde sig
otydligt, att ljuspunkten var en stjärna, men icke ens

denna föreställning kunde han fasthålla. Skenet blef
åter ett ljushaf, men det var dock tröstande att hafva
ett intryck af lifvet kvar.

Åter gick en obestämd tid, och ljusströmmen hade
så småningom åter flutit tillsamman till ett fixt föremål,
en verklig stjärna, som icke mera flöt åtskils. Han
förstod nu, att hon var något för sig och han något
annat, men att där var ett samband emellan dem. Han
såg på henne såsom en drunknad, om det vore möjligt,
skulle se upp från bottnen af ett milsdjupt haf till den
gröna strand, från hvilken han sjunkit.

Där rörde sig i honom en lycklig känsla af vaknande
medvetande. Han kunde nu drömma med öppna ögon.
Stjärnan steg ned till honom, kysste honom och sade:
dig har jag sökt genom hela skapelsen, och nu har jag
funnit dig! Förstår du icke, att jag är ett utflöde af
den Allsmäktiges kraft och utsänd till att beskydda dig?
Utan mig hade du drunknat i kärren, förgåtts i elden
och tusende faror, begrafvats i Neunburg, stupat för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:30:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/1/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free