- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 1. Nattens barn /
242

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

militärisk honnör. Med de öfrige döde gjordes kort
process. En lång bred graf tillreddes i sanden, och
dit lades vänner och fiender broderligt om hvarandra,
utan vårdtecken, utan annat eftermäle, än ett fadervår
för dem alla. Deras morgondag myllade öfver dem
glömskans sand; deras eftervärld visste knappt, att de lefvat.

Nu blef det klart för Urban Niemand, att han
befann sig på Breitenfelds slagfält, att det kalla ansiktét
tillhörde hans fallne herre och att den döda häst,
under hvilken han legat, var Breit, Och nu fattade
man honom i axlar och ben för att nedlägga honom
i den långa grafven, till seklernas glömska, som
tusende andra. Lyckligtvis kunde han röra sin vänstra
arm. Famlande med handen, grep han sin bärare i det
yfviga skägget.

— Se pojken! Hvem har gifvit dig permission
att lefva? utropade soldaten skrattande och släppte sitt tag.

Urban Niemand fördes till ett af dessa bristfälligt
inredda tält, hvilka tjenstgjorde som förbindningsanstalter
och där femton eller tjugu sårade lågo med de minsta
möjliga bekvämligheter utsträckta på halmen. Någon
vård om hans sår kom icke i fråga förrän på Qärde
dagen. Mången fick vänta längre. Hvad skulle man
göra? Fältskärerne voro få och arbetet mycket. Det
var icke förbjudet att dö, om man ej hade tid att vänta.
Ett lif mer eller mindre betydde så litet.

När fältskärn ändtligen visade sig på Qärde dagen
därefter, räckte den sårade honom ett papper, som
han burit vid barmen. Det var Slanges fullmakt att
mottaga och till vederbörande framföra medaljongen och
ringen.

— Jag skall lämna papperet åt fältmarskalken, sade
kirurgen, välvilligt stämd, när han läste Slanges namn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:30:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/1/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free