- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 2. De tre /
26

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den främmande flickan hade icke förr hämtat sig
•från sin bestörtning, innan hennes vrede upplågade lika
hastigt som ryttarinnans.

— Och du där — slår du mig för att du rider som
en galning och icke ser framför dig? utropade hon, lika
blossande röd, i det hon ryckte till sig ridspöet och
försökte att bryta sönder det. Men spöet var af flätad
rotting med silfverskaft och brast icke, när det böjdes.

— Våga att slå mig engång till! fortfor den
förorättade i samma uppretade ton.

De stodo några ögonblick hotande, öga mot öga,
som två örnungar, hvilka stött vingarna mot hvarandra
i flygten. Båda befunno sig på samma gräns mellan
barnet och ungmön, femton eller sexton år; båda häftiga,
stolta, djärfva, båda mätande hvarandra med samma
mörka, blixtrande ögon. Det var yttre likhet och inre
själsf rändskap mellan dem; jägarinnans riddräkt var knappt
dyrbarare än den obekanta flickans svarta
kamlotts-klädning, och båda röjde nästan samma likgiltighet för
den vårdade toilett, som vid deras ålder vanligen är
af så mycken vikt. Lika utbildad för sin ålder, var den
obekanta flickan längre till växten och hennes drag
mera regelbundet vackra, hvilket företräde ersattes af
ryttarinnans säkrare hållning och den öfverlägsna
bestämdhet, som röjer vanan att befalla och blifva åtlydd.

Axelsons skrämda häst hade galopperat bort med
den toma sadeln. Det var så lugnt, så tyst, att icke et1
löf prasslade, icke ett vågsvall sorlade mot strandens
kiselstenar. I detta tysta lugn hördes nu trampet af
hästhofvar på vägen.

— Göm mig! Göm mig! utropade ryttarinnan
plötsligt, i det hennes vrede ögonblickligt gaf vika för en
barnslig otålighet att ej blifva upptäckt af detta jagt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/2/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free