Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Tokprat! Men i våra dagar hör man ju mycket
talas om häxekonster. Jag har tagit en misstänkt
person i förvar; säg intet därom 1 Den sjuka bör lämnas
i ro.
Likasom för att gäcka denna föreskrift anmäldes
kort därpå rikskanslern, och honom kunde tillträde icke
förmenas.
Den berömde Axel Oxenstjema, konungen utan
namnet, var vid denna tid femtionio år gammal. Högrest
och kraftfull, med grått hår, hög panna och blå ögon,
bar han ännu på kinderna ungdomens skära rodnad.
Man förstod, att denne man kunde befalla: han var ju
»den axel, kring hvilken världen (läs: samtiden) rörde
sig»; men han kunde äfven vara personligt älskvärd,
och inför sitt konungahus var han det alltid. Han hade
redan haft mer än en besk sanning att säga sin unga
drottning, och han skulle senare nödgas säga henne långt
flera; men han glömde aldrig, att han talade till »den
store Gustafs dotter».
Rikskanslern dolde icke sitt missnöje med Kristinas
obetänksamma jagtäfventyr och kom för att säga
henne det.
— Jag förnimmer, sade han, med fast mycken
bedröfvelse eders majestäts ohälsa af så skadeliga nöjen
och vet där intet annat råd till, än att taga en lärdom
af det som nu en gång intet kan göras ogjordt. Är ock
eders majestät nu lyckligen kommen till den ålder, när
förståndet bör råda och I själfve veten huru kostbar
eder höga person är att akta för hela rikets välfärd.
Där är sannerligen intet så ädelt villebråd i Sveriges
skogar, att ju det kunde gå upp emot en enda skråma,
som eder rör, ty där som I icke akten edert eget hull
i ungdomens hastiga mod, mån I betänka, att I hören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
