- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 2. De tre /
41

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med kropp och själ Gud och Sveriges allmoga till. Och
jag vill nu intet hafva sagt detta till att bedröfva eder,
nådigaste fröken, efter I ju liden själfver af skadan, det
jag nu hoppas och beder till Gud, att snart skall hafva
en hugnelig öfvergång. Utan mån I till framtida bättre
eftersyn taga det gunstigt upp, såsom det kärligen och
med all skyldig vördnad eder sagdt är af eder och eder
store faders trogne tjenare, den intet bättre i världen

vet, än att hans nådiga drottning må komma till ett
lyckosamt regemente här i tiden och till de utvaldes ro
efter detta.

Hvarpå han med ett blidt småleende kysste
drottningens hand, likasom för att afbedja hvad där kunde
vara förnärmande i hans tillrättavisning. Axel
Oxen-stjerna var så van att väga sina ord, hvilka ju på denna
tid lågo tungt i Europas vågskål, att en stenograf eller
en tryckpress från våra dagar icke behöft lägga en
bokstaf till. Om det fanns någon dödlig, för hvilken

den faderlösa Kristina kunde och borde hysa en dotters

känslor, var det visserligen denne man, den främste bland
hennes förmyndare, hvilken icke blott bar hennes kronas
bördor, utan allt från hennes späda år varit för sin
drottning en faderlig rådgifvare. Och hon kunde icke

undgå att vörda honom; han var verkligen den ende,
för hvilken Kristinas själfrådiga lynne böjde sig, den
ende som hon — ännu åtminstone — icke vågade motsäga.
Men att älska honom som en fader, att böja sig med
en dotters frivilliga lydnad under hans råd, det kunde
hon icke. Därtill var han henne för öfverlägsen, och
nyckeln till Kristinas gåtfulla personlighet, sådan denna
begynte antaga bestämd gestalt i hennes sextonde år,
var ingen annan än den, att hon icke tålde någon

4. — Stjäm. kungab. II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/2/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free