- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 2. De tre /
44

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men hon infann sig. Hon ville ej vara sjuk, hon
ville ej vara kastad ur sadeln, ville ej anses straffad för
sin obetänksamma ridt. Ingen skulle ana de
fross-skakningar, som genomilade hennes leder, eller den
matthetens svindel, som gång på gång hotade att beröfva
henne medvetandet. Hon hade till och med låtit kläda
sig omsorgsfullare än vanligt. Hon talade mycket, kanske
för mycket, men hon talade klokt och, där ämnet tillät
det, kvickt. Det var första gången man såg den Kristina,
som skulle förvåna världen. Rikskanslern hörde henne
med undran, de öfrige med beundran. Hon hade sedan
några få timmar likasom vuxit. Drottningen-barnet tycktes
genom någon underbar, plötslig kris hafva blifvit
förvandlad till drottningen-jungfrun.

Presidenten Kurck, som icke dröjde att vid sin
ankomst uppvakta de höge resande, blef likaledes inbjuden
till hoftaffeln. Denna serverades för fjorton personer.
Norrköping hade den sällsynta lyckan att se kring sin
drottning församlade fem män, hvilka redan voro och
än vidare skulle blifva de främste representanterne för
fem olika samhällsriktningar: riksstyrelsen, kriget,
lag-skipningen, industrin och litteraturen.

Det var en femtonårig prinsessas debut, och i hvilket
tillstånd! Till höger om henne satt rikskanslern, till
vänster fältmarskalken Horn. Vid sidan af dessa grannar
ville hon för intet pris förråda en svaghet, men hade
iakttagit försiktigheten att behålla Ebba Sparre närmast
bakom sig som uppvaktande hofjungfru. Tid efter annan
lutade hon sig mot sin väns skuldra, likasom för att
hviska till henne en befallning, medan hon i verkligheten
behöfde ett stöd för att icke förråda sig.

Man talade om kriget, om Torstensons tåg mot
Olmiitz och möjligheten af ett förestående stort fältslag;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/2/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free