Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var en månad före andra slaget vid Breitenfeld.
Horn hade nyss afslagit republiken Venedigs ärofulla anbud
att som generalissimus anföra dess härar mot turkarne.
Kristina yttrade skämtande, att så kärt det vore att se
honom i Sverige, ville hon hellre se honom i
Konstanti-nopel.
— Dock ej som fånge, anmärkte Horn.
— Eder kan man instänga, men aldrig kufva,
genmälde drottningen. Edert lif är en saga. Trollen stänga
eder sju år i berget, och ni återvänder föryngrad till
nya bragder.
— Vanan gör underverk, svarade Horn leende.
Finska pörten och tyska bivuaker ha den fördelen att
icke skämma bort oss med mjuka bäddar.
— Säg inte det, fältmarskalk! Ni och edra
landsmän värmen eder gärna vid elden. Ni hade hett nog
vid Breitenfeld, men så var ni också konungens »högra
hand».
— Jag håller för, att en krigare hellre mister sin
högra hand, än ser den i kedjor, genmälde fältherren.
Det värsta i Ingolstadt var att icke få slåss för min
unga drottning. En gång — tilläde han — var jag nog
lycklig att få göra eders majestät en tjenst. Det var,
när jag hedrades med förtroendet att begära prinsessans
af Brandenburg hand för salig konungen, eder store
fader.
— När jag blir sextio år — svarade Kristina i samma
ton — skall jag tacka eder för min tillvaro, om den då
visat sig värd att tacka för.
Gustaf Horn var nu femtio år gammal, icke
högvuxen, men kraftigt byggd, med hängande långt, lockigt
brunt hår, bruna, milda ögon, smal panna, blekgul hy,
korta mustascher och ett uttryck af nästan sorgset allvar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
