Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där smålöjet, som nu upplyste hans kärfva anletsdrag,
var en lika behaglig som sällsynt gäst. Dessa finska
pörten, som tillhörde hans barndomsminnen, hade
påtryckt honom den outplånliga stämpeln af ett folk,
hvars mod är tyst, hvars lugn är hårdt,
hvars trohet trotsar döden.
Holländaren Louis de Geer, nu femtiotre år och
sedan ett år svensk adelsman, var i lynnets allvar och
oskrymtad gudsfruktan Horns själsfrände, men i öfrigt
så olik honom, som freden är olik kriget. Han bar en
rik borgares långa, svarta, tätt tillknäppta sammetsrock
och en bred, slät halskrage med två hängande
silkes-tofsar. Några tunna grå lockar vid öronen, ett
omsorgsfullt klippt helskägg och en svart kalott på den kala
hjässan omgåfvo en hög panna, finhylta kinder och ett
par kloka, välvilliga, lugna ögon. Det var något
tillbakadraget i hans person; man hade framför sig en
tystlåten köpman, som ständigt afbidade konjunkturer
och förstod att begagna dem, men på samma gång ingaf
förtroende genom ett uttryck af redbarhet och soliditet.
Han stod just nu i underhandling med kronan om att
inköpa Finspång, som han arrenderat sedan 1618, och
därtill de rika järnverken kring Dannemora. En sådan
storman i järnindustrin hade Sverige dittills aldrig sett.
Om han kände sin betydelse, undgick denna ej heller de
styrande.
— Ni vill lägga eder till de bästa egendomar i
Sverige, sade drottningen skämtande till De Geer.
— När jag arrenderade dem, voro de de sämsta,
svarade köpmannen lugnt.
— Herr De Geer är icke nöjd med Sverige, inföll
Oxenstjerna i samma ton. — Han gör affärer på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
