Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18. Minor och kontraminor.
Staten har sin moral och en hederlig
karl sin.
Rådets skrifvare, kunglige sekreteraren Nils Nilsson
Tungel infann sig pligtskyldigt klockan sex på
morgonen i rikskanslerns förrum att mottaga sina order
för dagen. Han fick vänta länge, hans höge förman
befann sig hos drottningen, såsom numera ofta hände,
för alt meddela henne viktigare ärenden. Tungel
väntade icke ensam; här var styrelsens medelpunkt, här flög
myggsvärmen ständigt mot ljusskenet; här vände mången
åter med svedda vingar. Blickar af hemligt förstånd
utvisade, att de fleste anlitat skrifvarens mäktiga förord.
— Hvad kan nu vara så brådt å färde? frågade
en adelig ryttmästare, hvars ärende var att begära en
förläning af jordagods för obetald lön. — Skrifvaren vet
det: få vi krig med Danmark?
— Gud bevare! svarade Tungel med en axelryckning,
som han lärt i statsmännens skola. — Krig ha vi mer
än vi godt kunna sköta. Jag tänker det är något
klagomål från böndeme om adelns förläningar.
— Slikt kommer rådet till, medan fröken är omyndig,
rättade en häradshöfding, som var stadd i bugningar för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
