Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Gud gifve hon vore myndig och sloge juten för
döförat, efter hon skall vara så karlavulen, suckade en
Åbo-krämare, som blifvit illa prejad på sin salpeterlast.
— Säg det! anmärkte en äldre, reputerlig
tjenste-man med en stor vårta på hakan. — Det är länge sedan
vi sett en holländare i våra farvatten, allt för den
fördömda Öresundstullens skull. Är det välbetrodde
kunglige skrifvaren Tungel jag har den förmånen beskåda?
Tungel, som högdraget slagit sig ned på en bänk,
medan de öfrige stodo, nedlät sig till det svar, att han
vore densamme.
— Mitt namn är Lydik Larsson, tullnär i
Helsingfors, fortfor den reputerlige med en ödmjuk bugning.
— Törs jag begära få tala ett ord mellan fyra ögon?
Rådets mäktige tjenare mätte småstadsresanden med
en granskande blick och fann honom bära försilfrade
mässingsknappar i rocken samt en urkedja af guld, alltså
lämplig att plocka.
— Jag väntar hans nåd rikskanslern och har knappt
om tiden. Törhända kan jag tjena med ett par minuter
här i rummet bredvid, genmälde Tungel, som var
husvarm i maktens herresäte.
När de befunno sig utan vittnen, började tullnären:
— Jag är nyss hitkommen.på befallning af
presidenten Kurck i ett vittnesmål...
— Lydik Larsson? Ja, jag påminner mig, afbröt
honom den myndige skrif varen. — Ni blef åtalad för
tre år sedan och dömd till sexhundra dalers böter för
efterlåtenhet i tullen. Jag kan ingenting göra för er,
min gode man.
— Tiderna äro svåra och sportlarna små, suckade
tullnären. Man slår sig illa ut med hustru och barn,
och tullnärstjensten i Åbo är ledig...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
