- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 2. De tre /
256

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

irrande spån till adelig vederlike. Därtill hade Hagar
Ring en upprättelse att fordra, drottningen inlade sitt
kungliga förord för adoptionen; allt gick. igenom.

Hagar tillbragte senare delen af sommaren 1643 på
Ryningska herresätet Riseberga i västra Nerike, där fordom
cistercienser-nunnornas kloster reste sig på den bördiga
Edsbergaslätten. Drottningens kända ynnest, familjen
Kurcks protektion och hennes uppfostran vid hofvet
banade väg för nykomlingen. Det var ett enkelt,
gud-fruktigt, gammaldags hus, »långa böner och korta
komedier», som Sofia Magdalena i en senare tid beskref
hofvet i Köpenhamn. Seder och dagordning fortforo här,
utan inverkan af Ludvig XIH:s tidehvarf, sådana de varit
i århundraden tillförene. De förnämligare tjenarne
fortforo att äta vid husbondens bord, husandakt förrättades
morgon och afton, förutom bordsbönerna; ingen
guds-tjenst fick försummas i kyrkan. För hvarje syssla och
hvarje ledighet var dagens timmQ noggrant bestämd; allt
gick i en kretsgång, i hvilken blott årets tider gjorde en
ändring. Lika enkla, lika regelbundna voro husbonde
och matmoder i detta förmögna och ansedda hus.
Riksrådet Ryning var en rättfram fältöfverste och sjöman,
som tjenat sitt land med ära till lands och till sjöss och
som äfven vid rådsbordet, äfven som lagman i Sörmland,
sade sin mening på en sjömans okonstlade språk. Hans
sorg i lifvet var, att han ej kunde efterlämna sitt gamla
sköldemärke, med dess silfverbjälke tvärt öfver ett blått
och ett rödt fält, i arf åt en son. Hvartill dugde en
dotter, om ej till att gifta bort åt en hurtig sjöman?
Henne, som Kurck nu så oväntadt påtrugat honom,
tyckte han sig ganska väl kunna umbära, men hon kunde
ju blifva till någon nytta; hon kunde hålla mor sällskap
de långa tider, när far var borta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/2/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free