- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 2. De tre /
257

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Maja Lisa — sade han med det gamla förtroliga
tilltalet till sin gemål, hvilken dock var en
ståthållaredotter från Nerike, en af rikets fruar och af alla andra
kallades hennes nåd — gör folk af flickan; hon är
hurtig och stark, hon kan blifva till gagn. Din gamla
Lena seglar i marvatten, du själfver sackar af med åren
för vinden. Här behöfvas nya toppsegel på denna galejan,
en frisk bris, Maja Lisa. Gör folk af’na du! Jag slapp
ju inte Kurcken, förrän jag tog’na.

Hans Maja Lisa drog en suck af bekymmer: hon
hade hört talas om fröken Kerstins hushållning och
misstänkte, att äpplet ej fallit långt från trädet. Men
det stod nu ej till att hjälpa; hennes mans ord var
kungsord. Därpå tog riksrådet sin nya dotter under
hakan, förmanade henne att vara lydig, tryckte på hennes
läppar en smällande sjömanskyss och steg så till häst
för att rida till Stockholm.

Hagar behöfde icke länge undra hvilka nya stjärnor
nu skulle tindra fram öfver de gamla lindarna på
Rise-berga gård, ty redan samma kväll förestod ett moderligt
husförhör. Hon satt på den öfverbyggda trappan till
herresätet och betraktade tankfull en myggdans i
solskenet, när hon såg sin nya fostermoder återvända från
slåtterfolket på ängen. Denna fru, som var riksrådinna,
syntes Hagar snarare född till en gårdsvärdinna på
bondlandet. Var det möjligt, att denna knubbiga lilla gumma
med sina grofva händer, sin tarfliga grå yllekjol och sitt
huckle af oblekt lärft blifvit presenterad vid hofvet och
åtnjutit där ett visst anseende? Det sades så, och
de kloka grå ögonen, som ena gången kunde blicka
så skarpt, andra gången så hjärtegodt, motsade icke
detta rykte. Efter matmodern följde gårdshunden Vakt
med hängande tunga i sommarvärmen och efter honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/2/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free