Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visar dig läraktig, där du ännu intet bättre förstår. Var
inte för flat mot pigorna; de behöfva nog eftersyn. Ställ
dig väl med landböndernes hustrur och gif dem
siraps-dricka, när de komma till herrgården med smör eller ägg.
Nästa vecka blir rågskörden: då skall folket trakteras med
ost, spisöl och pannkaka. Där nu främmande kommer
till Riseberga, vet du hofseder bättre än jag, men du
skall se till, att alla fat äro väl diskade och rena lakan
läggas i sängarna efter nummer och hvar persons stånd,
för Lena blir gammal och skumögd, hon kan snart inte
skilja fyrskäft från dräll. Jag törs inte mera ge henne
nyckeln till silfverskåpet; den skall du få, barnet mitt,
och nyckeln till ölkällaren med, för Wik listar sig gärna
därin. Och nu är det tid att krypa hvar under sitt
täcke. Må tro det ställer sig till regn på vårt torrhö?
Godnatt, min flicka, glöm ej din aftonsignelse! Gör mig
hugnad, och Gud skall gifva dig dubbelt igen!
Hagar blef ensam och satt vid sitt öppna fönster
mot parken. Julimånen stred med ett skimmer af den
flyende sommardagen, och vid horisonten skuggades sjöns
vattenyta af ett stigande moln med lätta kornblixtar. Det
var lugnt, tyst och varmt. Fågelsången hade dött bort
i lindarnas kronor; endast den outtröttliga rödstjärten lät
ännu höra ett ensligt kvitter från vårens dagar. Det
måste ha varit en sömnlös hane; honan vakade öfver
ungarnas nattro.
Det ensliga kvittret gaf en melodi åt ensliga tankar.
Hagar stod utom sig själf och talade till sig själf:
— På hvilken strand har du åter hamnat, irrande
spån? Ensam var du i Kaskas skog, ensam i din förste
rike beskyddares hus, ensam i Kristinas glänsande hof
och nu åter ensam på Edsberga slätt vid klostrets ruiner.
Så mycken godhet, så mycken kärlek hafva kommit dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
