- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 3. Makalös /
164

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

seklets medelpunkt, stod nu i sitt tjuguQärde år, i
ungdomens rikaste blomstring, med en lång sommar af
tillväxt framför sig och bortom sommaren en aflägsen
höst för att skörda dess frukt. Hvad begärde en dödlig
mera af lyckan?

Alldeles oblandad var ej triumfen. I Oktober 1649
hade Kristina, efter enträgna underhandlingar, lyckats
tillegna sig samtidens störste tänkare Cartesius (René
Descartes) och förmått honom att flytta till Stockholm.
Svenskarne gapade på denne lille magre gubbe, som
beständigt frös i sin tunna svarta kamlottskappa, och
kunde icke förstå huru en jättesjäl kunde få rum i en
så liten, bofällig kroppshydda. Kristina förstod det
bättre; hon ansåg den dag förlorad, när hon ej fick suga
vishet ur denna skenbart så förtorkade Mimerskälla.
Klockan fyra och fem på vintermorgnarna måste den
lille gubben huttrande krypa in i drottningens väntande
vagn och åka till slottet. Där utbenades alla de
hemlighetsfulla vinklarna i en människosjäl, alla tänkarens
tvifvel, alla dunkla gåtor om en Gud, som dock måste
finnas, efter han skapat oändlighetstanken i ändliga
väsenden, men var ofattlig och fjärran som tanken själf.
Här fanns ingen plats mera för tron, allt var tvifvel,
allt, utom den egna tillvaron, som icke kunde betvifias.
Och när de två filosoferat fem timmar i drottningens
kalla rum, där brasan i kaminen mera lyste än värmde,
skickades den utfrusne, nästan vanmäktige fransmannen
åter till sin bostad klockan tio på förmiddagen, när han
ej mer förmådde ens tänka, för att inbädda sig i
yllefiltar och hämta krafter till nästa morgonséance.

I tjugu år hade den ryktbare filosofen suttit
instängd i sin varma holländska studerkammare och stod
ej länge ut med det svenska klimatet. 1 slutet af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:30:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/3/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free