Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16. Mor och dotter.
Mitt stora, mitt höga, mitt ärorika
barn, hör din moders röst!
Ihvarje lik finns något föregående, som ej kan helt
utplånas eller förklaras af ett efterföljande. I hvarje
personlighet återstår någonting af en annan; ett
ursprungligt band, som kan slitas, förnekas, glömmas, men
icke tillintetgöras, emedan det tillhör väsendets rot. En
varelse utgår från en annan, börjar sitt lik i beroende
vanmakt, aksöndrar sig efter hand till en existens för
sig, blir ett själfständigt jag, blir ett äpple, som stundom
faller långt från trädet; men sambandet med dess
ursprung kvarlämnar, som den afklippta nafvelsträngen,
alltid ett ärr. Moder och barn äro icke två ljus, af
hvilka det ena tänds vid det andra, hvarefter båda brinna
sin tid ut, det ena förr, det andra senare. Det finns
alltid något af plantan i fröet och af fröet i plantan.
Drottning Kristinas moder, Maria Eleonora af
Bran-denburg, står i historien bortskymd först af sin gemål,
sedan af sin dotter. Hon, som endast kvarlämnat minnet
af sin skönhet, sin kärlek, sin svaghet och sitt
vankelmod, står mellan två kolosser på Sveriges tron så
hjälplöst liten, att man endast för hennes plats som drottning
egnat ett flyktigt medlidande åt hennes känslor som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
