- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 3. Makalös /
192

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kvinna. Och dock har hon icke gått så spårlös körbi,
som mången trott. Hon har kvarlämnat ett historiskt
arf, ty motsägelserna hos hennes dotter äro reflexer af
motsägelserna mellan fader och moder. Fadern kunde
uppoffra allt för en stor idé, modern allt för ett litet
hugskott. Något hänsynslöst fanns hos alla tre, men
hos fadern gentemot sig själf, hos modern gentemot
sin omgifning, hos dottern gentemot allt som icke
var hon.

Maria Eleonora var hela sitt lif igenom ett vackert,
lifligt, nyckfullt barn. Född att älska, tjusa och le,
kastades hon vid ett och tjugu år in i en järnhård tids
nordiska allvar, som en blomma i snön. Hon ditfördes
af en hjälte, en afgud, vid hvars sida hon glömde allt,
och när hon ej såg honom en månad eller längre, frös
hon i Sverige. När han slocknade, blef det natt kring
barnet. Hon hade en dotter, hans dotter, som skulle
ersätta honom, men som var för liffull att behandlas
som en relik. Kristina blef själf från den stund hennes
moder behandlade henne som ett opersonligt minne af
fadern. Hon uppreste sig, fick medhåll och togs bort
från sin moder. Klyftan mellan dem båda uppstod
tidigt och vidgades sedan allt mera. Där funnos i båda
samma själfviskhet och samma vankelmod; men den
enas tråd hade spunnits af skört sefirgarn, den andras af
segt silke.

Ar 1640, en sommarnatt, när Mälaren sof vid Grips*
holms stränder, hade Maria Eleonora med ljudlösa årtag
flytt från Sverige och riksförmyndarne för att, först i
Danmark, sedan i Preussen, få gråta ut. När hon ledsnat
vid tårar — man ledsnar fort vid en ohörd klagan —
återvände hon till Stockholm 1647 och mottogs vid
Dalarön af Kristina samt utanför staden af rådet med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:30:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/3/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free