- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 3. Makalös /
269

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

majestätiska hållning; ingen skymt af nattvak beslöjade
denna stora, klara, allt omfattande blick. Hennes
utseende hade sedan flera år förlorat ungdomens första
friskhet; hyn hade mörknat, växten blifvit mera satt,
blicken skarpare, den buktiga örnnäsan mera framstående.
Men hon var dock Kristina, som ingen annan; hvarje
rörelse värdig, hvarje blick en kungsblick, hvarje ord
ett kungsord. Hon gick mellan de bugande lederna,
som endast en drottning går mellan lederna af ett
edsvuret folk, fri och obesvärad, hälsande mera med
blicken, än med hufvudets böjning, lätt och behagfullt
åt alla sidor, trädde uppför de tre trappstegen och
satte sig på sin tron. Hofpersonalen trädde tillbaka.
Dörrarna stängdes, drottningen såg ned på sitt
församlade folk.

Riksdagen 1654 står inristad på historiens blad.
Det var här rikskanslern Axel Oxenstjerna vägrade att
uppläsa trontalet. Han, sojn svurit sin konung att
bevara Sveriges krona på dotterns hufvud, ville ej för
ständerna förkunna hennes tronafsägelse. Och det var
då Kristina oförberedd höll till de församlade ständerna
detta vackra, frimodiga tal om sin afsikt att nedlägga
kronan, hvilket framlockade tårar i mångas ögon och
skulle ha varit ett mästerstycke af vältalighet, om det
så framgått ur hjärtat, som det framgick ur ett klart
omfattande, förstånd och ett säkert gehör för hvad hon
i detta ögonblick borde säga.

Den ende*som lade ett hjärtats ord till föregående
talares smickrande underdånighet, var bondeståndets
talman.

— Ack, min Gud, hvad tänker eders majestät göra?
Öfvergifva oss, som älska eder så mycket! Kan eders
majestät få något bättre än hon nu har? Hvar skall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:30:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/3/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free