- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 3. Makalös /
270

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eders majestät få ett sådant rike igen? Eders majestät
skall ångra det, när det är kör sent. Fortfar, och drag
lasset, så länge I lefven; vi skolom göra vårt bästa att
lätta bördan. Eder fader var en hederlig man och god
konung, 1 ären hans enda barn. Prinsen är ock en
hederlig man, och honom skolom vi lyda, när hans tid
kommer; men från eder vilja vi icke skiljas, så länge
I lefven; dragen eder icke ifrån oss!

Styf och rak, utan bugningar, klef den rättframme
tolken för Sveriges och Finlands bönder upp till tronen,
kysste två gånger drottningens hand, vände henne
därefter, lika styf, ryggen, upptog en liten näsduk, torkade
sina rinnande tårar och satte sig på sin plats för att
åter lämna ordet åt statskonstens skrufvade vältalighet.
Han visste väl, han som andra, hvar skon klämde, men
det var förunderligt med drottning Kristina, att där hon
framträdde, där hon talade eller endast såg på en, där
lyfte hon allt och alla till sig, som hade där aldrig varit
en knut på regeringens tråd; och det förunderligaste
var, att hon trodde detta själf. Hennes ensliga storhet,
tronens faror och rådets maktlystnad hade tvungit henne
till så mycken förställning, att mången misstänkte
förställning i allt. Men sådan var icke den värld af
drömmar, i hvilken denna ovanliga drottning lefde. När man
sade till henne, att hon regerat vist, var hon öfvertygad
därom, och när bonden sade till henne: eders majestät
är oss kär, var hon lika öfvertygad om hans uppriktighet.
Hennes svar var lika uppriktigt: det ’kunde till och
med vara varmt, men det var ett eko från klippväggar;
det var ett återljud af henne själf, sådan hon var i den
stunden.

Sedan riksdagen förklarats öppnad och propositionen
upplästs, åtskildes drottning och ständer, de senare för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:30:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/3/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free