- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 3. Makalös /
296

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Zevi osårad; han försmådde allt skydd; honom kunde
ju ingen döda. Han trängde undan tjugu fiender och
klöf med ett enda hugg syrierns hufvud. Men nu var
stjärnornas stund kommen. Den minste bland hela den
fanatiska hop, som följde profeten, den lille, oansenlige
dvärgen, spenslig och svag som ett barn, krökte sig
under Benjamin Zevis upphöjda arm och genomborrade
hans hjärta med en dolkstöt. Han vacklade, han föll
... gossen från Kaskas, från Lavila, från Neunburg, från
Leipzig, från Stockholms slott, från Jankowitz ... han
trampades ned .. . intet förvissnadt löf om hösten låg så
förtrampadt som han. Han föll utan ett ljud, utan en
suck. Om han kunnat behålla en enda klar tanke, hade
det varit förvåningen öfver att kunna falla. Så långt
och icke vidare; banan var utmätt. Den stund skall
komma, när alla stjärnor falla, och denna stund hade
kommit för det första af nattens barn.

Profetens seger var snart fullständig. De af
Benjamin Zevis folk, som icke underkastat sig eller stupat,
flydde åt alla håll, bebådande profetens upphöjelse och
det osmaniska väldets fall.

Samma dag mot aftonen fördes till profeten en
fången gubbe, misshandlad af pöbeln, blodig, halft
vanmäktig, med rifna kläder och det hvita håret bärande
spår af gatornas smuts. Det var den nyss allrådande
Ruben Zevi. Profeten kände icke eller låtsade icke
känna sin farbroder. Han frågade med en konungslig
domares köld, om fången ville dö som förtappad eller
bekänna Messias och lefva.

Ruben Zevi behöfde en stund att återhämta sig.
Hans blickar hvilade forskande på den sköne unge mannen
i purpurmanteln vid synagogans altare, som nu var en
tron, och han upprepade Johannes Döparens budskap:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:30:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/3/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free