- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 3. Makalös /
295

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den oerfarne, han hade ingen aning om de andliga
hvirfvelstormarnas makt. Hans folk följde honom
tvekande, men blott för att vid profetens åsyn kasta sig
till marken och nedlägga vapnen. Hot och böner, löften
om byte, allt var förgäfves. Knappt trettio eller fyrtio
af huset Zevis liftjenare lydde ännu order, slutande sig
kring den trogne Assar Kaba. För Benjamin återstod
intet annat val, än att söka på omvägar uppnå det
be-fästade Haram och innesluta sig där, i hopp att kunna
draga till sig någon del af den öfriga, i staden
kringspridda hären.

Men just till denna för judarne heligaste punkt i
den heliga staden och till den där belägna anseddaste
synagogan riktade äfven profeten sitt tåg. De båda
skarorna anlände samtidigt och inträngde genom olika
portar, ty Haram hade ej mindre än elfva sådana. Här
flöt det första blodet. Benjamin kastade sig in i
synagogan och försvarade med sin lytta, högra hand hvarje
fotsbredd af dess murade stengolf. Nu var han åter sig
själf, nu kände han sig åter fri, som en kungsörn,
undkommen ur en järngallrad bur. Han var åter Slanges
frimodige lärjunge, åter Torstensons okuflige lille sergeant,
hans enda öga glänste af bragdlust, hans arm utdelade
glada h&gkomster från ärorika slagkält. Han var åter
den tappraste bland de tappre, och han kände dét, han
stred som man strider kör ära och seger, när man vet,
att man icke kan kalla.. .

Men Thamar hade hakt rätt, proketen var
oemotståndlig. Själk deltog denne icke i striden; han gak ett
tecken med handen, och allt föll kör nazirernes krokiga
yataganer. Slanges lärjunge såg sina siste trogne stupa;
en jättelik syrier kastade sig ökver Assar Kaba och
genomborrade honom med yataganen. Ännu var Benjamin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:06:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/3/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free